För övrigt.....
E (Pippi) till den manliga fritidsledaren som säger vid hämtning av H att "jaså lillasyster är med idag, vad heter du?: Jag heter Pippi.
Manlig fritidsledare (pedagogiskt): Jaså, jaha...när började du heta det då, idag kankse?
E (Pippi): nej det heter jag väl hela tiden, man kan väl inte hålla på att byta namn alltid fattar du väl?????
Pippi är ett väldigt charmig barn.
På väg till simhallen läxar jag upp barnen för att deras rum ser ut som f-n och för att deras städmani verkar gått över fullständigt.
Jag till E (Pippi): men det förstår du väl att man inte bara kan slänga allt och alldrig städa, det blir ju jag som får göra allt och då kan vi aldrig göra roliga saker (totalt motsägelsefullt eftersom jag kunnat tvinga dem att städa istället för att ta dem till roliga simhallen) nu har vi en liten lägenhet och ett litet rum då måste man hålla ordning
E (Pippi): Jag bor inte i en lägenhet. Jag bor i ett gult hus med två våningar och därför har jag inget rum att städa!
Fast jag ska inte gnälla. De packar sina badkläder själva. H fixar dessutom på helt teget initiativ 3 stycken 10 kr till skåpen i simhallen av egna pengar eftersom:
det är lika bra jag gör det och tar hand om pengarna mamma eftersom du är en sådan slarvmaja. Jag orkar inte höra dig skrika sedan när du inte hittar dem.
??????
I bankvalvet med exet
Dår får jag sådana knäppa tankegångar som jag får ibland. Typ att det skulle vara ganska häfitgt att ha sex i ett bankfack. Lite lagom spännande, tänk om någon skulle komma. Och typ en symbolisk handling, vi tömmer ju våra sista gemensamma saker - last time forever.....
Alltså det var en TANKE. Inget jag tänkte realisera. Tvärtom när jag ser på exet kan jag inte ens förstå mig själv, istället sköljer obehagliga minnen över mig.
MEN eftersom jag, som ngn jag bryr mig mycket om och som har djupa psykologiska kunskaper säger, lider av gränslöshet och bristande impulskontroll kan jag ju inte hålla tyst.
Jag: vore det inte rätt kul om vi skulle ha sex här nere en meter under jorden som ett symboliskt avslut på vårt äktenskap
Exet: åhhh.....du är ju inte sann.....
Jag: jag skojade bara, men erkänna att det var LITE roligt....
Exet: det var INTE roligt
Jag: du brukade ju humor (det brukade han faktiskt)...GUD vad tråkig du blivit
Exet: kan du vara tyst nu så vi får detta gjort, Dessutom VILL jag faktiskt inte ha sex med dig...
jag: ha, ha. det var ju det enda du ville med mig
Sen visar det sig att exet schabblat med både kort och nycklar så vi kommer inte in utan en bankman får komm,a och hjälpa oss med allt. Jag känner ingen annan som tror att han har koll på precis allt men inte har någon koll alls.
Exet tror att hans betyg som är borta ska vara i bankfacket. Men facket är aldelles tomt. Signifierar värdet i vårat äktenskap väldigt bra. Exet bryter ihop (det är pga av betygen han tjatat om att öpnna det där bankfacket i flera månader).
Bankmannen uppmnar oss att gå hem att leta efter våra bankfackskort, alternativ lösa in dem för 50 kronor styck.
Exet: då går vi hem och letar och kommer tillbaka på en ny tid (ingen av oss vet alltså var korten är)
Jag: vi gör så FAN heller. ska vi beställa ny tid och leta efter ngt som vi inte vet var det finns istället för att betala 50 kronor vara här o nu och avlsuta allt. över min döda kropp-
Exet: 50 kronor är också pengar
Jag: DU är inte sann...
Det blev som jag ville. Som vanligt.
Sedan skickades jag hem med order att leta efter HANS betyg i MIN lägenhet. Som om de skulle vara där. jag kan garantera att de inte är där. Jag har dem inte. Om jag inte rivit sönder dem. Jag rev sönder lite saker för honom precis efter skilsmässan när jag ville döda honom. men det var nog inga betyg (jag är inte helt gränslös). Det var mer porrbilder och sådant (inte för att jag hade ngt emot dem men för jag visste att han skulle bli så arg). Och det var egentligen en välgärning. Bullmamman hade aldrig låtat honom ha dem kva rändå.
Sen firade jag med en glass i vårsolen att mitt sista gemensamma ägande med den mannen är avslutat.
Mitt ex och jag har en så innerlig relation. Fast numera lyckas vi lura barnen iallafall
Dagsläget och docenturförläsning
*Barnen. Är ibland änglar ibland smådjävlar från helvetet. Helt som det ska vara alltså. Men de verkar må bra. Faktiskt riktigt bra. Trots depareverad mamma och hem i kaos. Vilket lättar mitt hjärta.
*Kaos veckor. På lördag åker jag USA. Konferens. Inte till New York eller något hippt ställe utan till Salt Lake City - city of the mormons. Vi får se om en vecka där kan göra mig till en bättre människa. I doubt it. Jag ska försöka att undvika att bli bortgift som fjärdefru till ngn åldrad mormon iallafall.
*Jag kommer hem nästa fredag. och får barnen. Sedan på måndagen docenturföreläser jag. Det kallas dålig timing. Jag är NERVÖS!
*Dater och kärlek går väldigt bra. Jag ska fundera på om jag ska avslöja mer någon dag. Jag är förmodligen lättövertalad.
Om ni inte kan komman på min docentföreläsning skall jag föreläsa om detta (ja jag får lägga ut det, det är en offentlig föreläsning och offentligt material). Glasklart va :)? Och upphetsande ;)
Livet är mao ganska bra. Förutom att jag håller på att avlida av stress och föreläsningsångest.
Användarmedverkan i systemutveckling - i backspegeln och för framtiden
Att användarmedverkan i systemutveckling är fundamentalt för att uppnå system som är verksamhetsnära och användbara, och som accepteras och nyttjas av brukarna, är ett sedan länge välkänt fenomen. Trots detta tillämpas användarmedverkan i långt ifrån alla systemutvecklingsprojekt och de industrinära ansatser och utvecklingsprocesser som framkommit under senare år adresserar sällan explicit hur slutanvändare ska involveras.
Föreläsningen ger en tillbakablick över användarmedverkan i systemutveckling under de gångna decennierna och sätter denna i relation till systemutveckling idag och hur användarcentrerade ansatser kan anpassas och integreras med dagens utvecklingsramverk och processer såsom t ex Rational Unified Process, modellbaserad utveckling och Enterprise Architecture. Vidare beskrivs principerna för och svårigheterna med användarmedverkan liksom det ges förslag på hur en generell systemutvecklingsprocess som beaktar användaren i alla faser av processen skulle kunna se ut
Uppdatering...
Jag tappade mitt passerkort. Rakt ner i toalettstolen. Fy f-n vad äckliiiiiiiiiigt!
Jag får alltid pikar av mina kollegor för jag vägrar ha kortet i en fånig hållare utan strör det omkring mig överallt. och min chef har skällt på mig för det. Men vet ni hur osexiga sådana hållare är....
det är ganska osexigt med passerkort i toalettstolar också å andra sidan.....I will not tell them this one.
H är en ängel och ritar påskkort och tycker det är kul på mitt jobb.
Jättekul.
Nu ska jag skriva ett fånigt be om ursäktbrev till alla sakunniga och ljuga om att vi har fel på våra skrivare.
Jag ljuger så bra. Det är egentligen det enda jag är bra på----
sedan tar vi påsk.
glad påsk!
med H på jobbet...
Mötet? äh, det var inget viktigt. Som vanligt.
är på jobbet idag. H är med. Hon trodde det skulle vara mysigt här. Det är det inte. Resräkningssystemet har jvlats i ungefär tre timmar och ingen är här och kan hjälpa mig eftersom detta är en statlgit myndighet och här jobbar vi inte.
jag: satans helvetes jvla XXXX system....fy fan..jag DÖÖÖR...
H: mamma svär du lika mycket på jobbet som hemma?
Jag: nej men det är ju det här skitsystemet, det är ju inte mitt fel!
H: mamma du säger alltid att det inte är ditt fel.
Fick precis ett mail. Jag har sökt en professur. Som jag inte kommer få. Speciellt inte som en av de sakkunniga nu upptäckt att på flera av mina artiklar jag skickat in för bedömning fattas varannan sida. Och att en artikel är helt fel, inte samma som på listan jag åberopar. Det är sådana kardinalfel man inte får göra när man söker sådan här tjänster.
I do them all the time. Men vem f-n vill bli professor?
Ungefär där är vi nu. Är systemet öppet idag?
When I have a bad day - när jag missköter mina barn
Just nu är allting tråkigt. Jag vet inte. Kankse för att jag har mens from hell kankse för att det bara blir för mycket ibland.
Igår åt vi på MC. Vi brukar inte göra det i veckorna förutom när det händer saker som gör det komplcerat att laga mat t ex när ngt barn leker hos ett annat barn och jag ska hämta över halva stan mitt i middagstid. Annars lagar vi alltid mat (ha, ha vad jag ljuger, varje gång jag städare är spisen lika ren som två veckor tidigare och jag inser med förfäran att jag inte använt den på två veckor).
På MC träffar H och E ngra tjejer som tydligen varit hemma hos dem när de är hos sin pappa. Tyvärr har tjejerna föräldrar. D v s de som umgås med exet och bullmamman. Plötslig står framför mig en helt skallig, kompakt , man med tjurnacke och utståendeögon, iklädd kosytym. "Ja, du förstår väl inte vilka vi är så vi ska väl hälsa säger han glatt". Den första tanke som far genom mitt huvud är "herregud om jag vore gift med honom skulle jag vara tvungen att blunda varje gång vi har sex".
Sen kommer hustrun oxå. Då kommer jag på att de nog inte har sex. Hon har inte kostym. Hon är hlet klädd i "helly hansen kläder" hemma mamma stuket. Och så har hon en stor vårta på hakan. Om jag hade en vårta på haken när jag var typ 35 skulle jag ta bort den.
Men jag är ju så ytlig.
Iallafall börjar paret bubbla på om hur trevligt det var den kvällen och hur dehade sjunigit mamma mia hela kvällen DET GER VÄL JAG SJÄLVA FAN I! Jag vill inte höra om när bullmamman sjunger mamma mia. När mannen fortsätter: ja J och F ÄR ju så TREVLIGA människor kan jag inte hålla mig "Allting är ju relativt" kläcker jag ur mig..."och jag är nog inte rätt person att fråga"
Paret tar sina ungar och går . De passar utmärkt ihop med exet o bullmamman. En streber och en till bullmamma. Könsroller så det visslar. Adorable. Mamma Mia.
Idag har också varit en synnerligen bad day. H vaknar och säger att hon mår jätteilla. Det går magsjuka i skolan. På grund av detta får hon vara hemma. Jag erkänner, jag är inte nödbedd. Jag är så jvla trött. Jag har inget emot en dag hemma. Hade jag varit mindre trött hade jag fått iväg henne till skolan.
Eftersom vi var hemma så har jag tvättat två maskiner, röjt undan, lagat mat och interagerat med mina barn.
I HELVETE HELLER!
Jag har inte gjort ngnting. Barnen har lekt själv hela dagen, vilket innebär kojor i hlea lägenheten, kex under vardagsrumsbordet och ett allmänt kaos. Kläder i små högar överallt. Fast f-n vad de leker. Hs illamående visade sig nämligen gå över på en timme. Själv har jag sovit, hängt framför datorn och tjvurökt lite. (nej jag röker inte, bara när jag är deprimerad ska sluta imorgon).
Fast på em fick jag panikångest för att jag var en så dålig mamma. Så då fick jag för mig att vi skulle på stan och fika i den varma vårsolen. Vilket vi gjorde. Så j-vla dumt. Det är aldrig varmt i Sverige. Det är att kallt satans skitland, trots vårsolen. Det enda vi gjorde var frös.
Under turen på stan inträffade även följande:
* den affär där den omtaldae luskammen (tack för tipset) skulle finnas här i lkpg visade sig vara tillfälligt stängd pga ombyggnad i gallerian = no killing leece eggs tonight
*Es dubbletter av gympaskor (hon fick två likadana i födelsedagdspresent) som skulle bytas och som jag gömt undan visade hon sig ha hittat...hon har använt paren omväxlande och jag viftade med kvitto och smutsiga skor framför expediten = shame on you lousy mother
* E och H tvingar sig in för att kolla i leksaksbutiken. Jag sätter mig i ren protest på inslagsdisken o vägrar rörar mig en meter. Som en femåring ungefär Sedan träffar vi såklart på min kollega, samma kollega som jag ringde imorse och sa att han fick ta över mitt möte för att jag vabbad eett magsjukt barn. Det magsjuka barnen är nu väldigt icke magsjuk och jag svamlar om att det alrdig blev ngt och frågar intressanta frågor om mötet och om försvarsmaktens arkitektur. Försvrsmaktens arkitektur. Har ni hört om ngt så jvla tråkigt? Fake it till you make it....
Och ikväll då . Ja jag har skällt lite håglöst på tjejerna om att städa upp efter sig. Vilket de lärt sig ignorera för länge sedan. Tagit upp alla kläder från golvet och lagt i en jättehög på soffan. WOw!!!!!
Samt försökt få dem att bada genom att 1) fjäska. snälla E bada med mig det är så mysigt , 2) hota...nähä bada inte då, men tro INTE att du kommer bli lusäggsfri om du inte tvättar håret, snusk unge.
Inget hjälpte.
Nu ligger de och sove som två snuskungar med smörgåsar o kakor från fiket som det sista de stoppade i magen.
Nu ringer det på dörren. Det är socialen. Eller psykakuten.
I wish. Jag ska röka en cig istället. Och sedan kasta paketet.
Tomorrow is another day.....
Lets talk about sex baby - om sexpartyn och kvinnlig sexualitet
Jag har blivit bjuden på sådant sexparty. För bara tjejer. Eller kvinnor då. Ett sådant då man dricker v
in, fnittrar och vågar köpa saker man aldrig skulle våga köpa annars.
Jag vet faktiskt inte om jag ska. gå. Jag har varit på ett en gång förut. Vilket iofs var kul, mest p g a sällskapet.
Men jag blir så upprörd på sådana partyn. Jag tycker de cementerar, snarare än frigör kvinnors sexualitet.
Jag hade stora förväntningar på det förra partyts innehåll. På grejerna alltså. Fast hon som demonstrerade tillbringade första timmen med att visa saker som egentligen inte alls har med sex att göra. Mer än att vara plojgrejer. Som iskubsbehållare. I form av små snoppar. Godis som såg ut som bröstvårtor. och som pricken över iet - sockerkaksformar i form av penisar. Så vi kan vara sexuella varelser samtidigt som vi inte försummar våra hushållsplikter. Och vilket leder osökt till frågor som:
Vad hjälper det en kvinnas sexualitet om hon får baka en snopp? Är det roligt att baka en snopp? Vill man bjuda på en sockerkaka som ser ut som en snopp och vad har det i så fall med sex att göra? (Iofs skulle det vara ganska roligt om jag , nästa gång det blev min tur att bjuda på fika på jobbet istället för att köra till statoil efter kanlbullar bjöd på 5-6 sockerkakor i form av snoppar, men det skulle nog bara vara jag som tyckte det) Skulle det vara ok att baka en snippa? Och bjuda på den på jobbet? Speciellt om man var man?
Efter den timmen gick vi över på "the hot stuff". Fast så hett kan man fråga. Förutom lite massagestavar var det mest en massa krämer och oljor hit och dit, lite underkläder och så ok då, den nya ultimata "fjärilen", ngns slags mojäng som man fäster över klitoris och som "man till och med kunde ha när man damsög" Igen, glöm inte kvinnans verkliga uppgifter. Och jag blev full av frågor igen:
Varför en fjäril liksom? Blir det mer kvinnligt och romatiskt då, mindre snuskigt? Fjärlien i sig har ju ingen funktion? Och VILL man montera en fjäril över snippan när man dammsuger??? Blir det roligare då? (förmodligen) Ska vi hitta på ngt lknande för mannen när han tvättar bilen?
Underkläderna som är HELT gjorda i de där äckliga pastellfärgade socker karamellerna som fanns i de där godishalsbanden som man köpte när man var liten, inte för att de var goda utan för att man ville ha ett hlasband. Hur upphetsande är det? Är det meningen att mannen långsamt ska äta upp varend pastill? Då kommer han bli akut illamående innan det ens hinner hända ngt
Vi det laget hade jag hunnit bli full och provokativ så jag frågade om det inte fanns lite mer spännande saker? "Som typ vadå sa hon som presenterade. Tja lite piskor och handbojor sa jag förtappat. och fick svaret, nja vi profilerar ju oss mot kvinnor blev svaret, därför vill vi inte hålla en porrig profil". Fast vi har faktiskt ngra handbojor här. Och så rotade hon fram ngra handbojor KLÄDDA I ROSA FLUFF!!!
Blir handbojorna mindre porriga om de är klädda i rosa fluff? Kan vi få slippa det rosa fluffet ngn gång??? Liksom handbojor och rosa fluff, det förtat hela funktionen...
Där gav jag upp. Jag köpte inget. Resten av partyt diskuteradee vi en fantastisk creme mot torra slemhinnor och hon som preseterade sa "att det är helt otroligt hur många män som inte vet om att deras partner har torra slemhinnor och vilka problem det kan leda till".
Halleluja. Den kvinnliga sexualiten bejakas verkligen. Och det måste ju ha varit underbart att ha levt tillsammans i tio år och ha ONT varje gång vid sex och inte VÅGA berätta det för sin partner.....nåja nu har vi ju en creme iallafall.....
Ok jag kan överdriva men jag anser att hur långt vi än tror oss ha kommit i ämnet "jämlik sexulitet" speglar partyt fortfarande en syn på kvinnan som egentligen inte har så mycket genuin LUST. Det ska vara mjukt o romantisk och omlindat och OMG, INTE porrigt.......för SÅDANT tänder ju inte kvinnor på.........
I en undersökning i aftonbladet hade man frågat 1000 fransk kvinnor om de hade sexfantasier och vilka de var. Och man hade kommit fram till häpnadsväckande reslutat efterom tidigare undersökningar visat att kvinnor inte fantiserad alls. men jo, det gjorde de visst..och avancerat dessutom....den mest vanliga "avancerade" sexfantasin var ett ha sex utomhus.
J-vligt avancerat. År 2009.
Själv går jag till den lilla sexbutiken vi har i vår stad. Hon o som har den och jag är bästa polare. Tror jag står för 10% av deras omsättning. Hon säger att "det är så skönt med en kvinna som vet vad hon vill ha".
Ja inte f-n är det en sockerkaksform att baka snoppar i alla fall. Jag bakar inte ens.
och sedan ge mig LUSTIPS också....
det började för flera veckro sedan. H kom hem med löss till sin pappa. Lusbehandling. Luskamning. Behandlade inte E.
Barn skickas hem till moder (jag). H påstås nu vara lusfri. H kliar satan. Mormor hittar löss i Hs hår. Moder koller även E, som frenetiskt påstår sig inte har löss "jag är inte sådär snuskig som du Madicken". Moder hittar nio löss i Es hår. Luskammar även sig själv trots att hon tror att hon som vuxen inte kan ha blivit smittad. Hittar åtta löss i sitt eget hår. Kräks.
Barnen hemma från skola och dagis. Ny lusbehandling efter konstens alla regler, nu på alla. Det vill säga två behandlingar med en veckas mellanrum och luskaming däremellan. Lössen verkar försvinna och moder tycker sig vid slutet av veckan ha fått bort lusäggen också.
Barn till fader. En vecka. Moder lusfri. Barn tillbaka. Fader informerar om att "de har MASSOR med gnetter fast vi kammar två ggr per dag" Moder kammar. Hittar ett tiotal löss på varje unge. Och en miljon ägg på H. Lössdjävlar resistena?
Ringer sjukvårdsupplysning. Nu måste ngt drastiskt göras. Tanten på sjukvårdupplysning kvittrar "det är inget att göra, det är bara att kamma och kamma och inte ge upp"........
Vadå kamma och kamma? Vi kammar och avlusar till förbannelse!! Det hjälper ju inte! Jag är helt desperat...och kryper de j-vla lössen över till mig igen vet jag inte vad jag gör----
har hotat med att snagga H. Ärligt hon har så mycket hår så det är en omöjlighet att få bort varenda litet ägg.....H tycker jag är dum i huvudet....
vad ska vi göra??? hjälp!!
Om genus och jämställdhet....
Och ja, jag arbetar på en ojämställd arbetsplats. En arbetsplats där kvinnorna blir färre ju högre upp i hierakin de kommer, en arbetsplats där kvinnor genomgående har lägre genomsnittlig lön i alla yrkeskategorier, trots att detta egentligen, om man hårdrar det, är ett lagbrott. Fakta talar sitt språk. Och min arbetsplats är väl mest som alla andra arbetsplatser.
Vi diskuterade hur man kan förändra. Om hur man kan ändra mötesstrukturer för att låta kvinnor mer komma tilltals. Om att kvinnor behöver handfast uppmuntran (typ att man tillsätter särsilda åtgärdsprogram där kvinnorna på en arbetsplats varje år ses över och de kontaktas för eventuellt avancemang därför att man FÖRUTSÄTTER att de inte skulle tänka på avancemanget själva) därför att de tenderar att underdriva sin kompetens medans män överdriver och sakna tillit till att de kan, et c , et c....
Jag är så kluven. Egentligen är jag individualist. jag har aldrig passat in i kvinnorollen som beskrivs ovan. Jag har alltid tagit plats i arbetslivet, jag har alltid sett till att jag avancerat. Och ibland tycker jag att det blir så fel när man förutsätter att män och kvinnor är så olika och att kvinnor därför ska "hjälpas" på olika sätt. Jag tycker man ska stärka kvinnor att tro på sig själva genom att stärka DEM, inte ändra möteskulturen. Det är när kvinnor tror på sig själva och pratar lika mycket som män som vi är jämställda, inte när vi bryter upp mötena och gör rundfrågningar runt bordet för att kvinnor ska komma till tals....när kvinnor själva SER sin kompetens, inte är beroende av att någon annan SER åt dem......och jag kan bli galen när man sitter och diskuterar frågor som att "aktiviteter som öl i bubbelpoolen" på kvällen på ngt internat missgynnar kvinnor eftersom de inte kan/vill vara med. Då ifrågasätts aktiviteten i sig, men inte det faktum att kvinnor är livrädda för att visa upp sig i bikini medans männen i alla åldrar och storlekar inte har ngra som helst problem med att skvalpa runt där i badbyxor sedan 70-talet....
Samtidigt förstår jag ju. Vi jobbar med en "förlorad generation". Sådant som jag vill åt är sådant vi förhoppningsvis kan lära våra döttrar (även om jag ibland tvivlar när jag hör mina tjejer berätta om saker på skola och dagis).....för att få starka kvinnor måste man stärka flickor, från dagis och uppåt. Kanske "externa hjälpmedel" måste till - just nu. Man kanske måste börja där. Och hoppas att ngn gång, i framtiden, behövs det inte....
Och samtidigt igen....hade kalas för E igår..Busfabriken....det var mest killar, bara E och en tjej till. E och tjejen satt tysta och fint bredvid varandra. Killarna stojade och hoppade upp och ner på stolarna. Kankse har jag bara en illusion om att det ngnsin kommer förändras?
Är det därför som männen pratar så mycket på alla möten? Föpr att ingen sa till dem att vara tyst på dagis? Och om vi ska hja mötesstruktturer som gynnar kvinnors talan - ska vi då också ha mötesstrukturer som hämmar männens - hlet enkelt be dem att hålla tyst och släppa fram andra?
Jag gjorde faktiskt det på genusinternetatet. Efter att i nästan en timme hört diverse män ivrigt diskutera hur kvinnor "var" och anledningar till att kvinnor "inte kom fram" eller "tog för sig", samtidigt som alla kvinnor teg (eftersom vi väntar på vår tur och den får vi aldrig) fällde jag kommentaren att "det är alldeles för mycket män i den här genusgruppen och de pratar alldels för mycket"................det var faktiskt sant....
men HUR ska man göra? Ska man stärka "inifrån" elle "utifrån"? Eller båda?
Vad tycker ni? jag vill ha DEBATT!
När smaken förändras - om barnböcker
Jag gillade de flesta böcker men det var en författare jag hade lite svårt för och det var Barbro Lindgren. Tror egentligen det var mer hennes illustrationer än hennes texter, bilderna i hennes bäcker är så deprimerande och fula....de böcker jag avskydde mest var de av Loranga, Masarin och Dartanjang.....jag kunde helt enkelt inte förmå mig..jag nästan fysiskt äcklades av dem.
Härom veckan fick ungarna hem just den boken i bokklubben. Jag kände en klump i halsen. På kvällen ville de att jag skulle läsa den. Man måste lyda sina barn.
Boken är ju helt suverän! Om familjen annorlunda, som bryter alla konventioner. Om lilla pojken som lever på bullar och pappan som bara ligger under bordet och lyssnar på musik och skrattar. Och den hypokondriska morfarn som egentligen nnär satans nyfiken och frisk. och pappan borde ju traumatisera sin son. Fast sonen verkar må ganska bra.
Vi läste och läste. Och skrattade. Ibland var jag tvungen att göra uppehåll för att jag skrattade hysteriskt. H och E skrattade nästan lika mycket, om det var för att det var jag eller boken som var rolig , det vet jag inte.
Tänk så jag avskydde Loranga. Då visste jag inte att jag skulle identifiera mig med honom. För vilken dröm att bara få flumma runt och lyssna på Winnerbäck (kankse inte under bordet då) och dricka whiskey och säga till barnen att det finns bullar i frysen när de bli hungriga :)...inga rutiner, inga måsten.......
Loranga är min nya idol. Han är befriande.
Har ni varit med om detta? Att ni fullkomligt avskytt en bok eller ett tv program som små och sedan fått en aha-upplevelse som vuxen?
I am alive - Indien och förklaring
Indien var fantastiskt. Det är ingen underdrift. Det var liksom Indien. Den röda leran, korna på gatorna, elefanterna på gatorna, trafikkaoset, männsikor överallt, larmet, vänligheten, de tusentals små , små affärerna där skräddarna satt och sydde på symaskiner från 50- talet, maten, ljusslingorna som gjorde att man trodde det var julafton varje kväll.....allt.
Vi bodde på ett, med Indiska mått, lyxhotell. Jag hade speciellt sett till att poolen skulle ha barnsektion då E inte vill simma själv på djupt vatten. Barnpoolen var en bebis pool, E förklarade att hon aldrig ngnsin skulle simma själv i djupa poolen. Jag såg framför mig hur jag skulle få tillbringa 3 timmar per dag där med henne klättrande på mig. Jag mutade henne med en barbidocka (ett sådant set som kostar typ 600 kr i Sevrige, kankse en 100 lapp här) om hon försökte. Tog skruv. Första dagen fjorton simtag. Andra dagen simmade hon som hon aldrig gjort annat. Så nu har jag två helt simkunniga barn. Som simmade runt, hoppade, simmade in till barpoolen och beställd een fruktdrink. Medan mamma låg på solstol och läste - underbart.
Livet var enkelt att leva. Framemot lunch tog vi ngn taxi (eller sådan med ett hjul vad de nu heter) och lät taxichauffören rekommendera någon strand. Kostade inget och chauffören VÄNTADE de tre fyra timmar man var på stranden. Stränderna perfekta...palmer....ett blått ljummet hav med lagom stora vågar för att ungarna (och jag) skulle ha skitkul men tillräckligt stora för att jag inte skulle våga släppa dem själva.
På stranden tog jag alltid massage. Barnen också ibland. 40 kronor - 1 timma. Och snacka om massage.....
Ungarna var helt otroliga. Jag är så glad att jag har självgående barn. De fick ta med sig lite smådockor till stranden och den timmen jag fick massage satt de snällt och lekte i skuggan. Störde mig aldrig. Eller så blev de bortskämda av ngn restaurangpersonal som pratade engelska, lekte med dem, gav dem chips och läsk. Everyone loved "the babies".....
And everyone loved the mother ;). Jag hade verkligen trott att då man reste med barn skulle man vara fredad. Icke. På en vecka fick jag tre seriösa frierier. Stod jag med barnen i vattenbrynnen FLOCKADES det indiska män runt mig från 20 till 50 åringar. Sedan blev de osams och hinduerna sa till mig att muslimerna inte var att lita på och tvärtom. Både jag och barnen var chockade...det var på gränsen till jobbigt faktiskt...värst var den hinduiska taxichauffören...han som körde oss två dagar, börjadek öpa smycken till ungarna och skulle "give me gold, then we marry here and then we go to Sweden".....lyckades hålla avståndet första dagen men andra kom han ner till stranden , slängde sig på en solstol bredvid oss och när vi gick i badet följde han efter IKLÄDD ENDAST KALSONGER MED (som Hanna påpekade och asgarvade över) TRE HÅL I. De flesta indiska männen badar i kalsonger. Kvinnorna badar helt påklädda och hänger på männen i kalsonger eftersom de inte kan simma själva . Iallafall, när kalsongmannen i fråga lägger sig på mage i vattenbrynet och sensuellt (tyckte han alltså) börjar sticka ut tungan åt mig (sexinvit?) och dessutom börjar närma sig mina fötter...då inser jag att ngt måste göras illa kvickt. Så jag föreslår att vi ska ta ngt att dricka och bjuder honom på öl. Två stycken (ja, jag vet, han var vår taxi chaufför men det var lååångt tills vi skulle hem)...sedan däckar han på solstolen som en valross i flera timmar och tjejerna och jag smyger på tå för att inte väcka den björn som sover....
sedan fick han aldrig köra oss mer.....
på kvällarna....ngn mysig restaurang....maten underbar...skalddjur, skaldjur....fast tjejerna sakanade spagetti carbonara...
vi gjorde en utflykt - det räckte. Till djungeln. Fick se indiskt lantliv vilket var som att förflytta sig 100 år tillbaka i tiden. Hann med att mata apor, bada i indiens näst största vattenfall och rida på en elefant. Barnen gillade inte de "toaletter" som landsbygden tillhandahöll. Inte jag heller egentligen. På utflykten kaskadkräktes H för övrigt precis när vi skulle gå på turistbussen. Varpå alla indier i den lilla byn kom rusande fram och skrek poor baby och kom med plastpåsar och kramad om henne och smekte henne på kinden.....svenskarna på bussen däremot drog snabbt åt sig alla saker och ville inte sitta bredvid spyfamiljen. Sådant säger lite.
Sedan på natten kräktes jag men det var det enda. Så med tanke på att alla varnat för att vi skulle bli däckade av magbakterier klarade vi oss mycket bra. Kankse för att barnen levde på pommes frites och chapati bröd och jag drack indisk whiskey varje dag (god där men smakar satan när jag dricker den hemma av ngn anledning)
hann även med att sy upp kläde till oss alla tre...helt underbart vackra klänningar av tyger som jag tror bara finns i Indien....helt måttsydda...sådant är man inte bortskämda med. Barnen i sjunde himlen
Ingen av oss ville åka hem.
Det var min första resa helt själv med barnen. Många frågade om det inte var jobbigt. Nej det var inte jobbigt. Det var faktiskt jobbigare att resa när exet var med. Allt skedde nu på mitt ansvar....jag bestämde allt...inget tjafs om när vi skulle äta och att det skulle bli försent att åka till stranden för att vi måste tillbaka i en viss tid för att barnen blir för hungriga , gnälliga annars. Inget sådant. Jag är stolt över mina barn, de är självständiga, enkla att ha att göra med, nyfikna på nya saker, positiva. Jag känner mig stark. Jag känner att vi bondat. Jag känner att vi inte är den traditionella familjen men vi är vi och vi är bra.
På flyget hem säger H "E nästa gång vi åker till Indien ska vi vara fjortisar. Och då kommer vi få ännu mer killar än vad mamma fick"
E: varför då?
H: "Jo dels för att indierna tycker speciellt mycket om ljusa som oss och dels för att vi är ganska snygga i oss själva"
helt utan skryt...bara ett enkelt påstående....jag älskar barn....och jag åker gärna till Indien igen...kanks inte dock med två blonda fjortisar att hålla reda på...
brukar inte lägga ut foton på bloggen men tänkte faktiskt lägga ut lite bilder från Indien i hlegen, om ni vill se...
Jag lever mellan världar....Amsterdam mm....
Resan gick ovanligt bra. Inga delays whatsoever.
Jag var aldrig inne i Amsterdam. Mötet hölls nära flygplatsen. Ibland är livet så oglamoröst. Men det var ok hotell och det är ganska skönrt att sitta i en hotellbar och dricka vin och äta ceasarsallad och läsa....
Mötet gick oxå bra. Jag kan inte skriva allt vad vi gör för då mister ni det lilla förtroende ni har för EU men i stort handlar det om att vi skriver förslag på hur vi vill att forskningen ska bedrivad de närmsta åren och så försöker vi lobba in det mot kommissionen...självklart skriver vi in vad vi själva vill göra så vi ska få pengar till det - det är det som som INTE kallas behovsinriktad forskning.
Den holländska lunchen föhöll sig inte i samma league som de franska och blegiska gör. Vi fick ngn odefinierbar soppa, bröd smör, ost och skinka. Typ ngn smörgåslunch. Det var russin i brödet. Russin kan få finnas var som helst utom i bröd. Dessutom verkar inte holländerna veta vad skorpa på brödet är...allt smakar som förvuxna korvbröd. Till detta fick vi mjölk!!!! I kopp!! Det förklarades att holländerna dricker minst en hlav liter mjölk om dagen, barn som vuxna! För det är bra för skelettet! Det är ju värre än i Sverige--Så där satt vi som tio förvuxna spädbarn....fast jag var olydig och snodde apelsinjuice när ingen såg ;).....
Och så konverserade vi. Om det irlänska valet (ngt som hade med EU att göra) unemployment rates och house mortgages och allmän finansiell kris och sådant....det är alltid då jag känner mig så dum....eftersom jag aldrig har ngra bra svar att ge.....muttrade ngt om very bad, unemplyomet rising, no more easy selling houses etc ....gud vad jag HATAR sådan tråkiga samtal....sedan frågade ngn om det var sant om Volvo skulle köpas upp av kineserna...."inte f-n vet jag vill jag skrika"....men nickade om muttrade ngt otydligt om att att Volvo skulle säljas. DET SKA DET VÄL?
På förra mötet frågade fransoserna mig om svenskarna tyckte att fransk poltik hade förändrats ngt efter han vad han nu heter med ynga snygga frun som snart ska skilja sig??? tillträtt. Nya presidenten alltså. Vad svarar man på det? Att vi i Sverige skiter fullständigt i den franska politiken??? Fransmän är så klädsamt ödmjuka......
Jag lever mellan världar. jag får den känslan allt oftare. Jag är så satans akademisk när det gäller. Karriärinriktad. Men mitt lev och min värderingar ligger egentligen ngn helt annastans.....jag orkar inte prata politik och aktiekurser och finansiella kriser......livet finns någon annanstans.
I övrigt tyckte EU gentlemännen att jag hade för lite på mig och brode frysa och erbjöd sin jackor och betalade pendeln till flyget och släpade på min väskor, som vanligt. och jag fortsätter hävda med en dåres envishet - utländska män ÄR bättre på att behandla en kvinna som en kvinna samtidigt som han ser hennes komptens. Och jag tycker om det. Det var ganska kul....den portugisiska ladyn vill absolut bära sina väskor själv "I'll manage" sa hon fast svetten lackade i pannan på henne i trapporna och hon flämtade som en valross. Jag svenska svältfödda kvinna däremot lämnade glatt över mina väskor och lät min kavaljer släpa på dem hela vägen till flygplatsen.....
På flygplatsen var golvet bestrött med röda hjärtan. Och alla tax free shoper var fyllda med hemvändande businessmän som köpte hudcremer och choklad till sina fruar. Då blev jag lite vemodig. Och fick igen den där känslan att leva mellan världar. Varför ska inte jag åka hem till en make och barn och fira alla hjärtans dag? Fast sedan fick jag en flash back ifrån när ex-maken kom hem från er resa en gång och hade med sig alla hjärtans dag present till mig. En flaska madeira. Vilket väl var thoughtful. Bara att alla som känner mig det minsta VET att jag avskyr all alkhol som smakar minsta sött, madeira vin included....så då kom jag på att det inte var så mycket att längta tillbaka till....inte ens presenterna....
Så istället köpte jag en liter whiskey (valentine present till mig själv och betydligt bättre än madeira) och en rakhyvel (nödvändigt). Sedan flög jag tillbka till Stockholm och min date - som iofs fixat vin och ostbricka. Vanligt rött vin, inte madeira. Det var lite sött (Av honom alltså, inte vinet).......och det blev bra det oxå.....
En hälsning....
Men jag lever.
Det har varit hektiska veckor med allt som ska fixas inför Indien. Men jag kan meddela att både visumen och passen kommit tillbaka. Och att jag just nu sitter på Arlanda och har beställt valuta via Forex. Bara 500 kronor i rupies för man får egentligen inte ta in indisk valuta i indien om man inte är indisk medborgare. Däremot en massa dollar. Eftersom det tydligen "jämt" är elavbrott i Indinen och man inte kan lita på att få ut pengar på sitt kort...allt enligt den trevliga kvinnan på Forex.
Saker börjar falla på plats. Försäkringskorten har kommit. När jag skulle beställa dem upptäckte jag att jag inte hade ngn hemförsäkring. Inte haft ngn försäkring sedan i maj.....sch dont tell anybody. Men nu är jag försäkrad oxå. Ifall vi skulle bli fast i Azerbadjan på hemvägen eller ngt....
Fast nu är jag på väg till Amsterdam. Fast det höll på att gå illa direkt. Resebyrån hade beställ fel tågbiljetter. Den gällde igår. Men inte idag. Fast det såg inte konduktören. Please keep that as a sign.
Ätit lunch. Räkor, wasabi och ett glas vitt. En lunch i min stil.
Älskar min nya 3G uppkoppling. Och min nya dator som är så liten och lätt och finns i en smidig rygg säck och gör resan otroligt smidigare en den tidgare snart fyra år gamla kolossen.
Läser i min nya bok. Anstrände mig för att välja en mer seriös bok denna gång. Åertuppt ngn av de stora författarna. Men på ngt sätt kan jag inte förmå mig. Jag orkar inte fokusera, ta in och relfektera över massa allavarliga saker, jag har nog med att reflektera över nitt eget liv. Så det blev en i Marion Keynes stil igen. Om banting och otrohet. och sex. Jag är en skam för litteraturvetare. Men den är väldigt rolig.
Funderade oxå om jag skulle köpa den där om den där deckarklubben i afrika ngnstans som alla säger är så bra. All som läst vet vad jag menar. Men jag kan inte förmå mig. För så fort jag ser omslaget på hennes böcker vill jag bara gråta. Det bara är så.
Jag älskar att vara på resa. Att studera människor. Att känna spänning. Att röra sig framåt hela tiden. Jag är bättre på att leva så här än att leva i vardagen. Jag måste bli bättre på att leva i vardagen....
Sen blir det en date i Stockholm på fredag ;)....fast inte så seriöst...
jag ska erkänna något. jag träffade ngn ganska snabbt efter C. Ngn från min stad. Vi träffades ett par ggr Klickade grymt bra. Fast han hade sökt jobb. I Oslo. Som han fick såklart. (Han är en som supermänniska som tränar massa norska elitidrottare och tjänar feta pengar). Han ska inte jobba där jämt. Men förmodligen alldeles för länge. Så vi sa att det inte var ngn idé. Fast sedan kunde vi inte släppa kontakten ändå. Och har intensiv kontakt. Och säger att det inte är ngn idé (det är mest jag som säger det). Och kan inte bryta ändå.......är det inte underbart....att jag liksom lyckas sprida ut dem jag faller för över hela Norden.....nästa gång får det bli Reykjavik iallafall....där har jag aldrig varit :)
nästa gång kommer han hem är nästa helg. Då är jag i Indien.....
Varför kan inte mitt liv vara normalt som alla andras?
Fast å andra sidan. Normalt är tråkigt....
Shit nu ska jag borda....
When I have a bad day - om pass och visum
Till Indien krävs nämligen visum. Även om man bara är sex år och helt tutan drogprpoblem och bara ska vara där en vecka.
Visum till Indien kostar nästan 3000 för oss tre. Om Apollo hanterar det. Igår fick jag informationen från företaget som Apollo anlitar för att hatera visumasökan. Förutom att jag ska fylla i tre meterlånga blanketter på nätet krävs följande:
*Passen SKA SKICKAS in till indiska ambassaden
*Passen ska ackomponjeras av ett nytaget passfoto på varje sökande. Dessa tar man företrädesvis hos polisen.
Tidsnöden är akut. Till saken hör DESSUTOM att nästa vecka reser jag till Amsterdam i jobbet. Fast då ligger mitt pass på indiska ambassaden.
Så imorse var vi på Polisen. Jag o kidsen. Stressad o irriterad som f-n.
Tror ni polisen kunde ta passfoton som ska skrivas ut (icke digitala)? Självklart inte.
Tror ni polisen hade svar på hur jag skulle hantera min egen passfråga? Självklart inte.
Polis: Nja då måste du ansöka om ett temporärt pass. Fast du måste ha ett intyg från din arbetsgivar först.
Jag: Men det orkar jag inte. Då måste jag ju tillbaka hit. Och ni kommer inte kunna hinna utfärda det. Vi är ju med i Schengen. Det måste räcka med att jag beställer ett internationellt ID.
Poliser tittar dumt på varandra: Nja det SKA vara så enligt lag. Men vi vet att det kan strula...det var ju hon som inte kom hem till Sverige...det skulle ja inte chansa på..
Jag: Men för HELVETE...vad ska vi ha Schengen eländet till DÅ RÅ...vi pratar Nederländerna...det MÅSTE funka..
Polisen: Men VI kan inte garantera ngt...
Jag: skit samma. Jag beställer ett internationellt ID....hem kommer jag väl på ngt sätt.
Polis: ok det bli 400 kr (work will pay for that)
Jag: jag måste ha det senast nästa tisdag...
Polis: nja DET kan vi inte garantera....
Kan svenska myndigheter garantera ngt överuvudtaget????
Sedan fick vi åka på stan och vänta på att fotoaffären skulle öppna. Samt ta passbilder till visum. Det kostade 420 kronor. Detta visum håller på att bli satans dyrt....
Så nu är alltså situationen:
* Förhoppningsvis hinner vi få tillbaka våra pass inna vi åker till Indien. Men ingen kan garantera ngt.
*Förhoppningsvis har jag om en vecka ett internationellt ID som jag förhoppningsvis kan ta mig in i Nederländerna på. Och kanske tillbaka igen. Fast ingen kan garantera ngt.
Funderar på att ringa och berätta för pappa. Då skulle han få en hjärtattack Och ta våra pass och köra 30 mil till indiska ambassaden och ställa sig där och titta på dem tills allt va rklart, ta passen och åka hem igen. Pappa skulle ALDRIG komma på tanken att stoppa sitt pass i ett brev, skicka iväg och hoppas att det kommer tillbaka. Han har en poäng.
Fast jag ska nog inte det. Mamma är redan upprörd för att vi ska gå upp mitt i natten och ta bilen till Arlanda. Hon tycker vi ska åka taxi, Arlanda express, och bo på hotell på både dit o hemvägen. Men det pallar inte min ekonomi med tanke på visumutläggen....
När vi rest tidigare har vi alltid gått upp mitt i natten och kört till Arlanda. Fast då körde pappa eller exmaken. Inte en kvinna. Framför allt inte jag. Mamma tycker att det är den stora skillnaden. Misstänker jag.
Nu ska jag fylla i tre visumansökningar på nätet, intyga att mina barn varken är drogmissbrukare eller terrorister (får ljuga lite där). Sen ska jag skicka iväg tre pass och be en stilla bön till Gud,,,,,
Spa helg och autodidaktisk date
Jag har hunnit med en date också. Innan spa. Den 40 åriga, egna företagaren i IT-branschen with a body to die for.
NOT. Det visade sig nämligen att :
1. Hans påstående om att han var nästan 200 cm var tilltaget i underkant. Han var 2.06. Man kan inte datea ngn som är 2.06 det går inte....
2. Bilderna på nätet var nog tagna för några år sedan.....och för ca 15 kilo sedan.....
Dessutom hade han kass vinsmak. Samt pratade om sig själv på daten som en "drivande och företagsam autodidakt med ett rasande tempo.....tänk dig 2.06 cm lokomotiv".........
Samt bälgade i sig vin i ett tempo där JAG framstod som en nykterist Och då är det illa....
I will spare you the rest. Jag är också autodidakt. Nu har jag lärt mig vilken typ av män som går bort. Helt.
Det tog ett tag innan polletten föll ner men sedan förstod 120 kilo autodidakt att han inte hade så mycket att hämta hos 57 kilo akademiker.
Fast han lärde mig om pingning. Man ska pinga på tvingsley inte på "den jävla blogg portalen".
Nästa gång blir det en statsvetare/nationalekonom (its the truth)
eller så kankse celibat är ett alternativ ändå??
